baraannaaronsson

Mitt namn är Ronnie. Jag ocg min lillebror Josh är påväg hem till pappa under sommaren. Mamma kör oss dit för det är en bit och det går inga bussar heller.
Jag är 17år, och Josh är 11år.

Ronnie - Hejdå mamma, jag älskar dig!
Jenny - Jag älskar dig med hjärtat ta hand om er nu!
Josh - kommer du tillbaka och hämtar oss sen mamma?!
Jenny - Det är klart älskling, mamma lovar det. HEJDÅ!
George - Hej på er ungar!
Josh - PAPPA!
George - titta på dig..wow..du har vuxit min son ser jag.
Josh- aha, det är för att jag äter mycket.
George - Jasså? intressant..
George - Vill inte du ha en kram av din pappa gumman..?
Ronnie - Glöm det.

'Den kvällen lyssnade jag till pappas melodier från pianot.När han lämnade oss i L.A. slutade jag spela.Mamma har provat det mesta men jag vill inte spela igen, aldrig mer.

På morgonen vaknade jag av att fiskmåsar tjöt utanför huset o skrek.

Ronnie - försvinn med er! , stick iväg! 
George - dom flyger inte av att du håller på att skrika på dom vet du?
Ronnie - det borde dom kanske tänka på tills nästa morgon om dom sitter här..
George - vill du ha frukost älskling?
Ronnie - pass, köper i stan..
George - vad är det med henne?
Josh - vego för ett halvår sen typ.
George - ah...jaha..

När jag hade köpt min frukost och var påvägh em stötte jag på en kille. ja .. inte vilken som helst..en snygging till kille måste jag nog säga.
Men jag vart irriterad på honom som på allt annat.

Ronnie - kan du inte le och glo på nått annat?
Will - Jag skulle kunna det ja, men jag vill inte det.
Han log igen o sträckte fram handen för att hälsa på mig, jag hälsade tillbaka.
Will- ja har inte sett dig här förut..är du  nyinflyttad?
Ronnie - Nejdå, jag bpr bara här med min pappa under sommaren.
Will - okej..så..vad tycker du om placet?
Ronnie - Schysst...

Den kvälle kom jag hem sent, pappa skulle antagligen ge mig utegångsförbud i ett halvår till om det vore så illa.

George- och vart har min unga dam varit nu?
Ronnie - Pappa, jag har ett namn..?
George - Och? du vet vad jag tycker om att du kommer hem sent utan att ringa mig och berätta att du blir sen hem? Eller..?
Ronnie - ja pappa jag vet om det. du säger det varje gång och klockan är bara halv ett på kvällen? det är inte ens sent?
George - skärp dig nu Ronnie..du vet bättre en så, vem var du ute med?
Ronnie - kanske men jag vil inte ha dig som en polis efter mig dag ut och dag in!
George - gå och lägg dig nu..
Ronnie - visst.

Den natten drömmde jag om vad som hade hänt mig. pappa..will...tjejerna...Josh..Mamma..allting.
Nästa morgon kanske var en av dom bästa eller sämsta.

Will - Godmorgon på dig Ronnie.
Ronnie - Ja är vaken..ja är vaken!
Will - har du sovit med kläderna från igår..?
Ronnie - kanske..jag menar..NEJ NEJ det nhar jag inte gjort jag satte nyss på mig dom!?
George - frukost?
Ronnie - senare inte nu pappa.

Han log mot mig. för första gången på tre år log han mot mig.
Senare den dagen passerade jag ett bord..med skivor av glas.

Ronnie - pappa, vad gör du här på bordet? bygger du nått?
George - japp, ett fönster till kyrkan som brann ner här innan ni hann komma.
Ronnie - var du där?
George - ja, jag var där..
Ronnie - vad hände den natten..?
George - jag hade nyss tagit mig ut från huset för att hämta ut min medicin och när jag gått en bit från kyrkan påväg hem..började larmet gå och helt kyrkan brann ner till grunden. Jag räddade en person...sen vart det bara svart.
Ronnie - vad äter du för medicin pappa?
George - Axil, mot canser..
Ronnie - hr länge har du haft canser..?
George - ett år snart..
Ronnie - men du mår bra..? eller hur..?du kommer nte dö utav det va?
George - jag vet inte hjärtat..jag vet inte..jag vet inte hur illa det verkligen är riktigt än..jag kan dö..det är möjligt att jag kommer göra..men du behöver inte oroa dig för mig jag mår bra sålänge som jag kan stå upp.
Ronnie - okejj..bra.

Efter samtalet ringde jag till Will..jag behövde prata med honom om pappa. om den natten jag visste ingenting o jag ville veta mer än vad pappa kunde berätta.

Will - Hej Ronnie, varför ringer du så sent?
Ronnie - vad hände den natten då kyrkan brann ner till grunden..?
Will - du..det är ingenting du behöver ta upp nu..det är lugnt kyrkan repar sig bra ska du sen, men jag måste gå..vi hörs imorron.. älskar dig.
Ronnie - älskar dig med..

Pappa mådde bara sämre nästa dag och hamnade på sjukhuset. jag visste att han skulle göra det.jag visste att han inte mådde bra.Läkaren berättade för mig att han inte skulle leva länge till.Mamma kom och hämtade oss den kvällen.

Ronnie - Mamma, jag åker inte med er, jag stannar hos pappa tills det är över..
Jenny - Gumman..han kommer bara bli sämre och snart intefinnas hos er längre..det är bättre att du kanske åker med oss nu ronnie..Har du packat?
Ronnie - jag följer inte med mamma..jag stannar här säger jag..jhan har haft det jobbigt så det räcker fr mig nu vill ajg bara vara med honom i hans sista dagar.. 
Jenny - okej..hejdå hjärtat..jag älskar dig och det gör pappa med..mycket..

Mamma och Josh åkte iväg hem igen och jag satt kvar pp trappan och funderade.
Jag var med pappa varje sekund , varje dag och väntade på slutet.Han skulle inte få se oss ta studenten..eller skaffa egna barn en dag, han skulle inte få se josh sluta skolan nästa år, inte kunna göra någonting. bara ligga där..död..

Will - Hej Ronnie, hur är det med dig?
Ronnie - Pappa kommer dö vilken sekund som helst, han har canser i lungorna.. Jag stannar tills det här är över sen hämtar mamma upp mig..
Will - vänta, stanna dr du är jag kommer över.
Ronnie - Tack..

Han lovade vad han sa och kom till mig. Pappa satt vid pianot och spekade en fin melodi jag inte hört förut men jag gillade den verkligen.
Will sov över den natten.. han ville inte låt mig se min pappa död ensam.
Dagen efter var pappa mycket tröttare och mer utsliten än förra kvällen.
Jag tog ett andetag och gick fram till honom.

Ronnie - vill du ha lite vatten pappa..?
George - visst, tack älskling..

Jag log mot honom och gick ut i köket. William var ute med pappa och pratade med honom en stund.

Will - det här är ingenting nytt för mg..
George - vad hände ..?
Will- jag och min äldre bror spelade ett dumt spel i bilen och mamma sa att vi skulle sluta gapa och vände sig mot oss där bak och tappade kontrollen, och vi krashade..han don på en gång..
George - när hände det?
Will - förra sommaren.
George - hur gammal var han?
Will - skullke fylla 20..

När jag kom tillbaka med vattnet gav jag det till pappa och jag kramade om will hårt. Han visste vilken smärta som väntade mig. Han sov över en natt till..
Jag tog ett sjupt andetag och gick ut i köket.
Idag kom den dagen, smärtan .. allting.
Jag och william hade varit och handkat grönsaker och mat.

Ronnie - Pappa!
Ronnie - Pappa!?
Ronnie - Pappa?
Ronnie - pappa..!??
Ronnie - PAPPA!

Jag sprang in i rummet vid pianot och jag var tvungen att veta om han fortfarande levde och hoppades på det.
Han var död..
Han rörde inte en enda muskel..ingenting..
Jag kramade hans iskalla hand.
Josh borde inte få veta vad som hänt nu, han är bara 11 år... han skulle kanske till och med ta livet av sig bara för att pappa hade dött.
William stog bskom mig och såg sorgsen ut.

Begravningen var i kyrkan som pappa en gång hade varit i.
Ronnie - Pappa var inte den personen som jag gillade dom tre första veckorna här...Han skrev en sång till mig..som jag tänkte spela för er alla här och nu...Jag är tacksamm över att ni alla kunde komma, det har inte varit lätt för mig eller min familj i det hära.. tack.

Jag spelade låten på pianot och grät lite samtidigt. Men visade inga tecken på det just då.
Men med ett tungt hjärta apelade jag den fina melodin jag en gång hört pappa spela för mig och Josh en kväll.
Mamma grät..Josh grät...Alla där grät...
Efter begravningen gick jag ut. Satte mig ppå trappan och grät.
William kom ut och tröstade mig.
Det hjälpte lite granna men jag ville ha honom tillbaka.
Men det var försent nu.
William sa att det var just det hära min pappa ville, att dö..bara komma bort från smärtan. och jag tröstade mig med att han var i mitt hjärta livet ut efter det.

Ge inte upp på nånting som verkar omöjligt. Gör vad du kan för att fixa det! Jag har varit med om just exakt det hära och vet hur det är att försöka gå vidare i livet , det är svårt..men det går bra ibland , och ibland kommer minnena tillbaka och man vill bara gråta i timmar.
Jag ångrar kanske att ag fick veta att hon  var borta, men jag tor att min pappa hade det svårare.

Älskar dg det ska du veta...<3